Therese Wälsjö

Hej, Therese heter jag. Fint att just du hittat hit!

Naturen och dess element har alltid varit den största inspitationskälla för mig som den även är för yogan. Yogan kan vara det som faktiskt öppnar hjärtat och kärleken till dig själv och därmed kärleken till allt levande. Den dagliga disciplinen i övandet kan översättas som en kärlekshandling till dig själv. 

För att kunna bli hela så behöver vi älska oss själva och lära oss att accepetera det som är, hur det än är. Hjärtat gör det möjligt att öppna upp för en djupare insikt – ”om vem jag egentligen är” Bortom suset, det yttre seendet, jämförandet och prestation – ” Vem är jag?”  

Atman betyder andedräkt- jaget eller själen-det eviga i människan. En del av det unika, den sanna verkligheten. Det som återföds i nästa liv är ”atman”, själen. Även kallat för själavandring eller reinkarnation. Atman är det unika inom varje människa.

Jag utgår från mig själv och mitt hjärtats röst, när jag guidar i yoga. Mina klasser är välkomnande för alla och ni mottas med kärlek, engagemang och värme i en avslappnad harmonisk atmosfär. Här finns tid. Tid för dig. Med önskan om att inspirera och guida dig till fullständig avslappning, grundning, lugn, stillhet, närvaro i dig själv. Kanske upptäcka och utforska det sköra -det som berör och får oss att växa som människor.

Att vara närvarande nog att kunna bidra, stötta , finnas till för dig, det känns meningsfullt för mig. Det ger mig en  känsla av mening när jag får bidra till någon annan.  Tror de flesta av oss är byggda på det sättet. 

Min ingång till yogan var fysisk. Jag sökte något som kunde komplettera min träning. Göra mig smidig, vital och stark på samma gång. Ashtanga yoga blev min ingång. Fast det var inte hela sanningen. För jag bad om hjälp. Till någonting, större än livet självt. Större än vår fysiska kropp. Till det som vetenskapen nu börjar forska mer och mer om, själen. Vårt medvetande. Jag hade en inneboende längtan att känna efter Vem är jag? Är jag sann mot mig själv? På riktigt?  Livet snurrade för fort och jag höll krampaktigt fast i en rädsla som jag inte visste vad den berodde på. Jag  var nyfiken på att finna svar, göra resan djupare, på ett själsligare plan. Jag hade en djup längtan att söka efter något meningsfullt i mig. Landa i mitt hjärta. Att en gång åtminstone i detta liv, våga grunda och lyssna inåt till mitt hjärtats röst och faktiskt dansa med genom livets skiftningar. Hur det än är och med varm och kärleksfull disciplin stanna i det som är. 

”- Alla är vi en unik blomma- låt dig vara den vackraste blomma i din trädgård, Therese ” Skrev Karin Björkegren Jones till mig efter ett retreat med henne.  Det gäller att förstå det och känna rätten att uttrycka det. För att vi alla har gåvor. Gåvor att ge vidare. Jag tror att meningen med livet är just det, finn dina gåvor och ge bort dom. Och att svara väl an på livet så som det kommer till dig.

Retreaten i Grekland fick min vissna blomma att skjuta skott igen. Ett nytt frö började gro i den grekiska värmen och det tilltalande böljande havet. Mitt överslag av Vata lugnade ner sig och jag började simma med, som en långsam mjuk vågrörelse började jag simma medströms.  Jag kastade rädslor och sorg överbord. Krigarrinnan inom mig stannade upp och började djupandas. På riktigt. Jag återfann mig med andetaget.

Jag simmar fortsatt med, men det är inte alltid lätt. Det är en konst. En vacker och utmanande konst. Ibland försvinner närvaron utifrån ett kärleksfullt hjärta och det blir motströms i mig och runt om i min omgivning. 

Men jag känner numera när jag går min egna väg.  Jag förstår och känner att jag är i ett flöde. Jag känner när jag följer rätt ton i mig själv, för då flödar min energi. Men när jag viker av från min väg och börjar göra saker som avviker min natur , ja då börjar vissa saker hända med mig. 

”Som när känslan av att känna sig bedömd utifrån någon extern identitet tar sig uttryck och undrar om jag kan räcka till? Så kan det vara skönt att veta att det inte finns någon extern identitet som sätter betyget på mig. Det är jag som är auktoriteten i mitt liv. Så det är upp till mig. Om jag släpper alla dom här halvt medvetna tankarna om någon extern domare och börjar lyssna till min intuition; Vad vill jag? Hur vill jag leva mina dagar? Vad vill jag ha mycket av?  Vad vill jag inte ha så mycket av? ” Björn Natthiko Lindeblad.

Så låt hjärtat föra dig dit du behöver vara. Bara låt något djupare och klokare i dig påminna dig om, att  jag mår alltid bra av att få finnas till, finnas för andra, jag mår alltid bra av att göra det bästa jag kan.