Oh, ja mitt lyssnande inåt djupnar men ibland när rörelseenergin tar över och jag tappar mitt mind/fokus och följer med i den alltför uppåt stigande energin ( vata/vajus vindar) skenar tankarna lätt iväg och jag tappar min förankring och därmed min inution. Och när det sker älskar jag inte mig själv villkorslöst och det genererar i en ogenuin och icke närvarande kärlek till min omgivning. Klimatet, stressen, oro rädsla, begränsningar, gammalt skräp/emotioner blir svårare att släppa taget om och tanken går lätt i gång på negationer och då främst riktat mot mig själv. Mitt värde förminskas och jag tappar kontakten med min atman.
Min själ, att jag är ett barn från universum, att jag är värd att älskas, att jag är välsignad och gudomlig, att jag är är i kontakt med mitt riktiga jag -lever och verkar i sanningsenlighet, att jag har allting som jag behöver i mitt liv just nu, att jag är elastisk, att jag är stark, att jag är klok, att jag är tillräcklig.
Jordning är vad jag behöver. På riktigt känna grundning. Vistas mer i naturen. Se och känna alla element. Visualisera färgen grön. Känna mossan, gräset under fötterna. Föreställa mig gula rötter som drar mig neråt mot jordens mitt och håller mig varmt och kärleksfullt förankrad i detta jordeliv. Genom repetition och daglig praktik med medie yoga/ yoga skapar jag en ökad balans både fysiskt, mentalt och emotionellt.
Repetitionen är framgången för det stillar mitt sinne och ökar min kroppsmedvetenhet och med hjälp utav det balanserar jag också kroppens nerv och hormon system. Samtidigt som det bidrar till ökad rörlighet, ökad flexibilitet och ökad styrka.
Balans. Att hålla en jämn hastighet genom dagen, genom livet det är välbefinnande och en kärleksfull handling gentemot oss själva, för då håller alla våra delar längre.
En så enkel övning att ta till är att uppmärksamma sitt andetag för en liten stund, Ta till mantart Sat på inandning och Nam på utandning tyst vibrerande för sig själv. Lyssna efter dom små nyanserna. Känna efter var du hittar ditt andetag och kanske tom känna i vilken näsborre som är dominant just där och då i stunden, i ditt andetag.
Andningen vårt livselixir som dock ibland när rörelseenergin är för uppåtgående; Ack så svår att prioritra. När livet spinner på för fort och alla intryck vi tar in med ögat får oss än mer ofokuserade och ”överhettade” av sinnesrörelser. Och ofta vill vi just ha mer av den energin då.
För utmaningen ligger i att; stanna upp om så bara för några minutrar.
Och att binda ihop andetaget med det autounoma nervsystemet som består av en gas och en broms , kallas också för sympatikus och parasympatikus. Genom att du stretchar din andning eller ditt andetag med de olika andningsövningar som finns så stretchar du även ditt autonoma nervsystem. När du andas in påverkar vi sympatikus och när vi andas ut parasympatikus. Mjuka jämna andetag ger mjuka balanserade vågor in i det autonoma nervsystemet. Mjuka balanserade vågor i det autonoma nervsystemet skapar just det utrymme eller det spacet kroppen behöver för sitt självläkande system.
Det autonoma nervsystemet är den del av kroppen vi själva inte styr över. Reglerar våra resurser när vi behöver kraft ( vårt flight & fight system) vi fara då vi behöver springa / fly el slåss. vi får då resurser av kroppen genom att vi har vissa ämnen som sätter igång det här systemet. Då får vi mer blodsocker ut i blodet till den sympatiska delen.
Den parasympatiska delen styrs av nervus vagus och är vårt lugn och ro system. Vagusnerven- den vandrande nerven en kranial nerv som går ner från nacken genom alla organ och aktiverar vårt parasympatiska nervsystem. När den är påkopplad förbättras allt. Man får kontakt med sin nervus vagus kring örat, bakom örat och kring örat.
Vill vi sänka aktiviteten i sympatikus tar vi långa djupa andetag via diafragman och får då en ökad aktivitet i nervus vagus och direkt koppling till vårt parasympatikus.
Ger vi oss själva det, så återfår vi kontakten med vårt sinne och kropp och vi landar återigen. Medvetet och fokuserat med alla tre delarna stillar vi tankerörelserna och rörelseenegin i vår kropp. Som i annat fall kan få oss ur balans, om vi aldrig stannar upp och ger oss tid till närvandet i våra kroppar.